Igår bröt jag ihop, som vanligt pga jobbet. Orkar snart inte gå dit längre. Sak försöka stå ut mina sex veckor men det är svårt när folk skiter i vad man säger. Bara vänder ryggen till och låtsas som ingenting. Var länge sen jag grät så mycket.

Men idag är ny dag, ska fixa iordning mina papper till FK själv och förklara för dem hur läget ligger till och hoppas på det bästa. Nu ska jag och Mini ut på långpromenad i Grimsta och rensa tankarna.


puss på er