Igår hade jag en helvetes dag.

Fcik en blödning, efter många om och men bar det av till Karolinskas förlossningsavdelning. Väl där fick jag ligga med saker på magen i 20 minuter och lyssna på lillans hjärta. Allt lät som det skulle. Sköterskan bad oss gå och äta llunch för att sedan komma itllbaka och träffa doktorn fär gynundersökning och ultraljud. Vi tog en fika och gick sedan tillbaka. Satte oss i väntrummet och läste tidningar. I akutrummet brevid låg en kvinna som skulle föda och vi hörde HELA förlossningen. Fy fan alltså, inte sugen på att föda. Men det gick iaf bra för henne. Till slut kom sköterskan ut och berättade att läkaren nu var på operation och undra om vi ville fortsätta vänta. Vi åkte hem. Hon tyckte vi gjorde rätt. Allt verkar vara bra igen, inge mer blod och ingen smärta. MEN andledningen till att jag blir/blev så nojjig är ju att det var ju precis så här missfallet startade...

Senare på kvällen blev jag arg på pappa och grina i flera timmar. Ibland tål man inte att höra sanningen hehe... Speciellt inte efter en jobbig dag...

Så nu vet ni vad jag gjorde igår, idag blev det jobb igen. Rätt skönt att jobba ibland.