jaha då sitter man här igen då. Livet suger ju hårt vill jag lova. Blodet rinner och magen gör så fruktnsvärt ont. Men det som gör ondast är att se den man älskar må så oerhört dåligt. Svårt att trösta någon när man själv är så förstörd. Inte det roligaste att se det man kämpat för i ett och ett halvt år rinna ut i toaletten bara så där. tror iallafall att jag lyckats plocka bort det mesta som påminner, bara ett samtal till barnmorskan och läkarbesöket på torsdag kvar, hoppas jag. Sen är det bara att börja om igen och förhoppningsvis inte behöva försöka så länge igen. Har endå lärt mig en hel del av detta, vet tex vad jag och INTE ska göra till nästa gång, vet dessutom hur underbara vänner jag har som hjälp mig såååååå mycket genom detta (som troligen inte är över än) ni är ta mig fan det bästa som finns! Känns så jävla bra att ni finns, samma sak gäller min familj, tacka gudarna för att jag fick just er allihopa!

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad för att slippa ha ont, nästan det enda som fungerar...


Doch suger det att jag inte kan jobba. Vill inte ens tänka på vilken vidrig lön det blir nästan månad. Visst är det sjukt att man ens orkar tänka på en sån sak som pengar...