Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller säga. Antar att jag är i chock. En fin barndoms vän till mig har gått bort. Jätte tragiskt verkligen. Han var en sån kille som man ALLTID skrattade åt, eller med kanske man ska säga. Sån jääävla skön humor hade han. Har sjukt många minnen, alla lika fina. Men de behåller jag för mig själv. Hoppas jag kan somna med ett leende på läpparna när jag tänker på honom när jag lägger mig. Hoppas även att han gjorde det när han somnade in. Och jag hoppas han kommer till ett bättre ställe där han kan få vara lycklig. På ett ställe där man får träffa sina nära och kära igen och inga problem finns! Vi ses nog igen P.M. Ska leta upp dig när det blir min tur att lämna och be dig sjunga en av dina riktigt skadade sånger om kokosbollar, gröna julgranar och blå himlar... men tills dess får du ha det så bra. Du finns i mina tankar och i mitt hjärta.




Så sjukt egentligen. Vi har inte setts på kanske 4 år men endå känns det som igår. Man funderar över hur det skulle varit om man fortsatt umgåtts, om det hade spelat någon roll. Hmm... Finns så många tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Hur man kan börja sakna någon när något sånt här händer. Saknade honom ju inte för några timmar sedan liksom... Men men...


IDIOT kommentarer på detta inlägg kommer inte att accepteras så ni som tänkt skriva något stört nu ni kan bespara er den tiden och göra något vettigt istället... Frågor som när, var vem och hur kommer jag inte heller att svara på.