Alla frågar mig hur det känns hela tiden. Känns ingenting, varken fysiskt eller psykiskt. Har väl kanske inte bara fattat det ännu, eller så kanske det är för att jag är rätt inställd på missfall (vet att det låter hemsk). Mm det är skumt. Däremot känner jag mig redan fet, och det är fan inte kul. Har lite lätt ångest över rökningen ooch att jag drack på nyår.. Men det var ju inte mycket som tur var, blev ju inte ens lite lullig... Var väl det undermedvetna som gjorde det kanske... i Februari är det dags för möte med barnmorskan iallafall. Ska bli skönt att få veta hur långt det gått... Och om allt står rätt till?? Nä nu orkar jag inte skriva mer, det är fan dags att sova. Ska ju jobba imrgon också. Men på söndag ska jag ligga hemma i soffan och bara VILA, mini ska vara hos mamma och pappa under dagen så det blir riktigt nice.... puss puss på mina pussgurkor.