Nej men hej. Hade ingen aning om att du läser min blogg =)

Tack! Ja det är ett helvete med denna oro. Att man har någon i sin närhet som mist sin bebis vid födseln gör ju inte saken bättre. Är livrädd att samma sak ska hända mig men jag försöker slå bort dom tankarna. Inte bra att oroa sig för mycket heller även om det är svårt att låta bli..



Tre veckor, det är ju ingenting. Ååh så spännande. Snart har du din lilla bebbe hos dig =)

Hon hade gått två veckor över tiden och skulle åka in för att bli igångsatt. När dom kom in hittade dom inget hjärtljud och pojken hade dött den natten. Verkligen snubblat på målsnöret. Dom har tagit alla prover som finns att ta men det har inte gett någonting. Ingen vet varför det hände. Han gav bara upp, orkade inte mer.

Så nu är man ju livrädd för att gå över tiden och jag ska tvinga dom att sätta igång mig tidigare om det inte kommer igång av sig självt. Två veckor tänker jag inte gå i alla fall. Max några dagar...



Hehe ja det ska bli spännande med allt som väntar. Än så länge har jag inte känt nånting. Det bubblar och har sig men jag kan inte urskilja om det är bebben eller gaser, haha. Längtar tills jag känner på riktigt =)

Nej man har hört rätt många dom drabbats och gemensamt är att alla gått över tiden. Läskigt!

Ja dom har det tufft som fan nu och det kommer vara länge =(



Hehe ja folk säger det. Jag hoppas det går fort. Lite läskigt att inte känna något än för man vet ju inte om hon lever. Känner man sparkarna vet man ju att hon finns kvar.. Men det var skönt igår när vi var på RUL att vi fick se henne studsa runt inne i magen =)