Min kära far ringde mig inatt från akuten, han har brutit foten på fyllan... Tyckte så synd om honom ända tills jag pratade med mamma nyss. Han lät riktigt ledsen när han ringde mig, men efter vi lagt på hade tydligen min älskade bror dykt upp på akuten (inte i sitt snyggaste skick) och tagit med sig festen dit. Han hade börjat smuggla in folk på rummet och fortsatt festa. Haha, min familj är ju lite lätt störd kan man ju säga. Mamma fick iaf nog och tog med sig Sanna hem och sov. Lillebror och co fick nog inte vara kvar så länge heller med tanke på att vakterna hade upptäkt deras lilla privat fest inne i sjuk-rummet... Fan vad glad jag är att jag var hemma och sov. Just nu medans jag skriver det här liller pappsen och får foten gipsad, så liiite synd om honom är det ändå... Älskar dig min knäppa far! Det finns ingen bättre än du! Puss puss